Det är alltid lika spännande att gå in i mörkret i skogen, så ovant och kanske lite skrämmande först. I mörkret får vår egen kropp plats att vara. Långsamt mjuknar skogens konturer och mörkret löses upp. Mossan doftar så starkt och träden vajar långsamt ovanför och ibland lyses skogen upp av starkt månsken och skogens alla skuggor skapar nya rum och dramatik. Efter några timmar känns mörkret och månljuset i skogen mer välkomnande och hemma än ljuset från civilisationen som vi möts av när vi går tillbaka.
Comentarios